Om boken

De nyskapande pjäserna Fadren (1887), Till Damaskus I (1898) och Stora Landsvägen (1909) representerar olika faser i August Strindbergs dramatiska författarskap: naturalistisk könskamp, expressionistiskt vandringsdrama och självbiografiskt bokslut. Protagonisterna Ryttmästarn, Den okände och Jägaren genomgår olika stadier av demaskering och dekonstruktion av den traditionella mansrollen: socialt, psykologiskt och arketypiskt. Vad händer med oss själva i mötet med dessa pjästexter? Vart leder oss läsningen? Och går det att läsa Strindbergs mansdrama utan ideologiska skygglappar? Själv glömde Strindberg bort sina egna när dramat väl kom igång: den känslomässiga intensiteten, uttryckslusten och spelglädjen tog över. Därför bör vår egen läsning öppna sig lika maximalt för dramatextens möjligheter, hävdar Ola Holmgren i sin nya bok Strindbergs mansdrama i tre läsakter. Var och en av de tre läsakterna består av ytterligare tre läsningar som i akt och mening syftar till att kvalificera vår tolkning. De beskriver de tålamodsprövande men löftesrika cirkelrörelser som fördröjer och fördjupar tolkningens otåliga sökande efter mening.

Ola Holmgren är docent i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola. 1978 disputerade han på en avhandling om Ivar Lo-Johanssons debutroman Måna är död och 1998 publicerade han en heltäckande studie över författarskapet: Ivar Lo-Johansson – Frihetens väg. 2005 utkom han med boken Emigrant i moderniteten – Vilhelm Mobergs mansfantasier på Symposion.