Om boken

Sven Delblanc (1931–1992) debuterade 1962 och erövrade med episka verk som Hedebyborna och Samuelsviten en stor publik. I de självbiografiska böckerna Livets ax och Agnar skildrade han öppet sin svåra uppväxt med en auktoritär far.

Men vid sidan av sitt skönlitterära författarskap var Sven Delblanc också en betydande kritiker, essäist och litteraturforskare, engagerad, egensinnig, skarp och lärd. Han var dessutom en lysande stilist. Han började sin kritiska verksamhet som mycket flitig litteraturanmälare i Arbetarbladet redan under slutet av 1950-talet och fortsatte i lugnare tempo efter att hans egen litterära karriär startat i Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Han skrev också essäer och vetenskapliga uppsatser i litterära tidskrifter som Ord och bild, BLM och Artes.

I Kritik och essäistik 1958–1991 har Lars Ahlbom samlat ett representativt och spännande urval av Sven Delblancs kritiska texter. Här finns texter om svensk litteraturs stora författare, t.ex. Stiernhielm, Bellman, Tegnér, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf, Vilhelm Ekelund, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson, Jolo och Lars Gustafsson. Här möter också texter om många av världslitteraturens stora, t.ex. Shakespeare, Nietzsche, Balzac, Flaubert, Dostojevskij, Joyce, Proust, Musik och Karen Blixen. Här finns essäer om romangenren, om konstens väsen, om modernismens segrar och nederlag, om humanismens utsatta läge och mycket, mycket mera.

Boken innehåller ett överflöd av synpunkter och analyser att ta del av för alla som tycker om att läsa och diskutera skönlitteratur, såväl lustläsande amatörer som litteraturforskare. Att texterna i många avseenden dessutom kastar ljus över Sven Delblancs eget skönlitterära författarskap är självklart.

PRESSRÖSTER

”Det är underbart att läsa Sven Delblanc. Det är omtumlande, fascinerande, irriterande, förargelseväckande, lärorikt, inkonsekvent och lysande i en salig röra. Jodo, han kan kritisera mystiken och samtidigt ibland framstå som en mystiker. Han kan kritisera absurdismen (Ionesco är bara skräp) och samtidigt vid flera tillfällen närma sig just det absurda. Men det finns en sprängkraft i detta, i det oavslutade och alltid ifrågasatta. Och samtidigt kan Delblanc vara oändligt generös. Ty han besatt en kritikers viktigaste egenskap: passionen för litteraturen, den okuvliga tron trots allt på dess betydelse och kraft.”

Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

"Det är som med Gunnar Ekelöfs eller Lars Forssells prosa: en bok som man kan ta fram när som helst och läsa var som helst; och det håller, även när man inte håller med."

Staffan Skott, Dagens Nyheter

"Vem skriver i dag litteraturkritik som ens kommer i närheten med sin kombination av bred beläsenhet, självständigt tänkande och en känsla för litteraturens faktiskt livsavgörande värde? Måhända är det orättvist att fråga så. Sven Delblanc var en kanske unik legering av svartsynthet och vitalitet, folklighet och lärd humanism. Upplevelsen av tomrum efter hans bortgång tyder på att det är så." 
Mikael  Löwegren, Sundsvalls Tidning

"Vad Palm och Delblanc beträffar märks det samtidigt att deras modernistiska bakgrund försett dem med en grundläggande estetisk skolning som hindrar deras syn på litteraturen som personlighetsbärare att bli grovhuggen och banal. Båda drömmer om en litteratur med rötter i det muntliga - om ´en poesi där man före närvaron av en stil erfar närvaron av en röst` som Palm formulerar det - men de är högst medvetna om vilken hantverksskicklighet det kräver. Det gör dem egentligen idealiska som idégivare för en tid när den svenska litteraturen är uppdelad i ett huvud utan kropp och en kropp utan huvud."

Jesper Högström, Expressen

"Man inser på en gång att här finns skarp analys och ren och skär skaparglädje, och då spelar det mindre roll om upphovsmannen kommer på kant med världen eller läsaren. Han håller i alla fall stilen."

Lisa Ahlqvist, Göteborgsposten

"Att läsa detta urval är mindre som att läsa en bok än som att komma in i ett rikt försett bibliotek, litet slarvigt ordnat med tummade volymer uppslagna litet varstans, men själva urvalet väl gjort... Mannen med lysande ögon och hakskägg hjälper dig bland hyllorna. Han muttrar och mullrar, skrattar och grumsar, tittar bort blygt och dränker dig plötsligt i en ström av ord. Han vill tända ditt liv med de böcker han drar fram ur hyllan. Så länge det ljuset brinner vågar sig ingen misantropi fram."

Johan Svedjedal, Dagens Nyheter

"Om Delblancs pessimism ibland kan tynga ned läsaren är det nästan lika lätt att lyftas upp av hans humanistiska 'trots allt'; en av förtjänsterna med den aktuella volymen är att detta blir tydligt. Misantrop ville han inte vara - och exemplifierar själv med Olle Hedberg. Snobbig vill han inte heller vara - och skriver lika kärleksfullt om Ivar Lo-Johansson som om Proust och Valéry."

Hans-Göran Ekman, Uppsala Nya Tidning