Om boken

Maria Vedin utnämndes till cool brud av Nina Lekander i Expressen, när hennes förra diktsamling Rummet med den gula solen kom ut 2005. För en modern poet är detta högsta beröm. Och det är det nutida tilltalet som präglar Vedins dikter mest, vare sig det handlar om att göra upp med arv och traditioner eller om det transcendentala medvetandet i hennes nya diktsamling.
Ge mig diesel ärMaria Vedins sjunde diktsamling sedan debuten 1993. Den börjar med själens och medvetandets uppvaknande i en okänd kropp. Att följa jagets resa mot insikt är en riktig rysare, kantad av råa och våldsamma händelser.

LÄSPROV

Jag är med i mörkret
på uppvaket
Medvetandet, analogt och naivt
som månen, fullständigt grönt

Ännu är alla i sina kroppar

asshole asshole gånger två
diesel säger han ge mig DIESEL
för fan
känslorna är i blodströmmen

Pressröster

"Kan man inte ana ett stoiskt drag i dessa texter där "kroppens jämmer" talande nog får finna sig att anses "löjligt" i jämförelse med mer grundläggande frågor? Stor sak i så fall. Ge mig diesel liknar mest av allt ett 'stelnat melankoliskt preparat', för att tala med bokens egna ord. Som sådant är det av yppersta klass."

Thomas Götselius, Dagens Nyheter

"... en otrolig hetta som kommer genom väggen eller lyckan i att slita sönder något. Då är hennes dikt så lugn och avklarnad. Ändå stor och obändig."

 Jenny Tunedal , Aftonbladet

"Det är både en mycket samtida, lekfull och en ärke-romantisk diktsamling Maria Vedin skrivit – ”romantisk” i den äldsta meningen: självreflexiv, eklektisk, ironisk, avsiktligt ofullständig, och med ambitionen att suggerera fram ”det ofattbara”. Vad skiljer den fysiska döden från det ”ovetbara” sublima? Den frågan sätts på spel i diktsamlingen med den klart fulaste titeln – årets kanske mest överraskande läsning."

Henrik Petersen, Helsingborgs Dagblad

"Hos Maria Vedin finns en kompromisslöshet utöver det vanliga som gör att det som skulle kunna ses som spretigt inte alls blir särskilt spretigt, utan snarare den sammanbindande länken genom hela Maria Vedins författarskap."

Carin, Söderström, Tidningen Kulturen

"Det jag gillar mest är när Vedin låter en aggressiv och farlig tendens hos hennes diktjag skymta fram, antingen via språkets spretande i engelska utvikningar och humoristiskt abstrakta inflikningar "den där bleka flickans immanenta yta av granit" eller när jagets mordlust och envetna och metallskimrande bilåkande in mot staden går igen från tidigare diktsamlingar. Då sprakar det och gnistrar när berättelsen kränger."

Anna Nyström, Norrbottens-Kuriren