Om boken

Vi har hört det för och lär få höra det igen. Relativismen är självmotsägande, subjektiv och nihilistisk. Den undergräver all tilltro till vetenskap, sanning och rättvisa. Relativisten kan inte välja mellan olika politiska uppfattningar, allt är tillåtet.

Men relativister försvarar knappast auktoritära ledare, de avhåller sig inte från att kritisera (och gärna då olika absoluta uppfattningar), de tar ställning – oftast för tolerans och pluralism – och är inte beredda att acceptera några anspråk på eviga sanningar, vare sig dessa är religiösa, politiska eller vetenskapliga. Relativismen betonar i stället all kunskaps föränderlighet och beroende av sitt historiska, sociala och kulturella sammanhang.

I den här boken, som tar ställning för ett relativiserande synsätt, tillbakavisas många av de beskyllningar som relativismen utsatts för – huvudsakligen genom en diskussion av hur fyra olika tänkare från mellankrigstiden argumenterade för och försvarade relativistiska ställningstaganden på olika områden. Det handlar om antropologen Franz Boas, historikern Carl Becker, sociologen Karl Mannheim och medicinare Ludwik Fleck. I ett avslutande kapitel diskuteras – och avvisas – de vanligaste argumenten mot relativistiska idéer, vare sig det gäller deras påstådda självmotsägelse, godtycklighet eller oförmåga att ta ställning och kritisera.

Relativism handlar om kunskapens gränser. Människan kan aldrig, hävdar relativisten, besitta absolut kunskap. De verkligt farliga människorna i världen idag är därför inte relativismens förespråkare, utan alla de som tror sig sitta inne med den slutgiltiga sanningen, oavsett hur den formuleras. I såväl politiken som inom religionen och på kunskapens område är viljan ”att kasta ut relativismen liktydig med ett krav på dogmatism”.

Bosse Holmqvist är docent i idéhistoria vid Stockholms universitet.

INNEHÅLL

Inledning

Franz Boas och den amerikanska antropologins kulturrelativism
Volksgeist
Språk, kultur och ras
Antropologisk kunskap och kritik
Ruth Benedict

Händelser, spår och fakta. Carl L. Beckers relativistiska historiesyn

Karl Mannheim och kultursociologin
En historisk-dynamisk kunskaps- och samhällssyn
Från idéanalys till sociologi
Kunskapssociologins konsekvenser
Sanning och relativism
En värderande kunskapssociologi
Efter 1933
Striden om kunskapssociologin

Ludwik Fleck, tankestil och tankekollektiv
Tankestil och tankekollektiv
Kommunikation och förändring
Individen och kollektivet
Fakta och sanning
Verklighet
Esoteriskt – exoteriskt
Jämförande kunskapsteori

Hur gick det sen?

Relativismen och kritiken mot den
Brännmärkningen
Det ”egalitära felslutet” – ”allt är tillåtet”
Behovet av sociologi
Passivitet och uppgivenhet
Determinism
Självmotsägelsen
Det ”genetiska felslutet”
Exemplet Baghramian
Avslutande diskussion

Bibliografi
Personregister