Om boken

Lars Bjurman var en självlärd språkmänniska, eller med sina egna ord en "ordbehandlare fångad i teckenvärlden". Han var en frivillig outsider som ställde lika höga krav på sig själv som på de författare han valde att översätta och introducera. Trots sin brutala självkritik har han lämnat efter sig en ytterst begränsad men knivskarpt koncentrerad produktion av kortprosa, dagboksanteckningar, dikter, drömmar och tankar. Som översättare kom han att företräda komplexa författare och dramatiker som Heiner Müller, Bernard-Marie Koltès, Alexander Kluge, Karl Krauss och Federico Garcia Lorca, liksom filosoferna Walter Benjamin, Max Horkheimer och Theodor Adorno. Här följer ett urval av Bjurmans egna texter som gnistrar av språklig kraft, social indignation och en skoningslös självironi.

Lars Bjurman blev känd och respekterad i den kulturaktiva offentligheten framför allt som redaktör för Ord & Bild under tidskriftens storhetstid. Senare utmärkte han sig som högt kvalificerad översättare och introduktör av tysk- och spanskspråkiga författare och filosofer. Idealisk dosering av uttrycksbehovet ger en bild av en länge mer fördold Lars Bjurman: författaren. Livet igenom skrev han ständigt, engagerad i de stora existentiella frågorna. Efter Lars Bjurmans plötsliga bortgång i maj 2008 har Carl-Henning Wijkmark tillsammans med sönerna sammanställt hans efterlämnade texter.