Om boken
I Morgonrodnad utarbetar Nietzsche sin uppgörelse med kristendom och moral
Morgonrodnad publicerades första gången 1881. Efter avskedet från professuren i Basel hade aforismen kommit att bli Nietzsches dominerande uttrycksmedel. Här utvidgas de ofta till kompakta men briljant formulerade miniessäer, i vilka Nietzsche utarbetar sin uppgörelse med kristendom och moral. I det flödande infallande ljuset -- som bokens titel antyder - ryms såväl psykologiska betraktelser, kunskapsteori som vardagligt "fenomenologiska" iakttagelser: allt utifrån Nietzsches "nya" blick på människan. Boken presenteras här för första gången på svenska i översättning av Peter Handberg.
"Med denna bok börjar mitt fälttåg mot moralen", skriver Nietzsche i en tillbakablick på Morgonrodnad i "Ecce Homo". Och trots att uppgörelsen inte har någon "krutrök" över sig, från "varken små eller stora kanoner", är det inte svårt att att instämma i de kraftfulla orden. Det som betecknas som "moral" inskränker sig nämligen inte till gott och ont, eller rätt och fel; det omfattar såväl kunskapsteori som psykologi, religion och politik, sociologi, språklära, historia - i korthet allt det som kan göras till föremål för antropologin: läran om människans natur och väsen. I överensstämmelse med den fulltoniga betydelsen av ethos formar sig således Morgonrodnad till ett fälttåg mot den gängse uppfattningen av vad människan är. Uppgiften, fortsätter Nietzsche, var att nedriva moralens lögnaktiga begrepp - "själen", "anden", "den fria viljan", "Gud" - vilka blott medverkat till att ruinera människans fysiska hälsa och göra henne till en mindre människa: "själv-lös" utan naturliga instinkter och med kroppen som ett trist påhäng på ett plågat samvete… Här frammanas ett begynnelsens ljus i färd med att lysa upp en ny värld, en människa i omdaning, en människa som förkastar religionen och hinsidesvärlden till förmån för livet på jorden. Men det är knappast förkunnaren Nietzsche som framträder, snarare då en fenomenolog som utifrån en "riktigare" syn på tingen bereder väg för människans kursändring."
Ur Peter Handbergs efterord
"En bok som denna är inte avsedd att sträckläsas eller läsas högt utan att slås upp här och var, särskilt på promenader och på resor: man skall kunna sticka in huvudet i den och sedan lyfta upp det igen och finna omgivningen helt förändrad."
ur Morgonrodnad
|
