Om boken
Limhamnsfältet, strax utanför det exklusiva bostadsområde som fortfarande går under namnet Bo01 – även om det korrekta namnet är Västra hamnen. Det är här, en tidig morgon med tät dimma, som den första döda kroppen hittas. Kristian Lundbergs hårdkokta och annorlunda roman Eldätaren utspelar sig i ett samtida Malmö. Det är en stad som uppenbarligen håller på att krackelera – från insidan och utsidan – och där den alkoholiserade f.d. kriminalutredaren, numera hittegodsexpeditören Nils Forsberg långsamt stiger i graderna, tills han, förvånande nog – är den som leder utredningen. Forsberg är nykter. Han försöker göra vad han kan.
Pressröster om ELDÄTAREN
"En av de konstnärligt mest övertygande svenska kriminalromanerna på länge, dessutom den bästa Malmöromanen på femton år"
MAGNUS ERIKSSON, SVENSKA DAGBLADET
"Det här är en sensationellt spännande och välskriven kriminalroman, den är faktiskt av internationell klass, vilket är sällsynt när det gäller svenska böcker."
JEAN BOLINDER, SKÅNSKA DAGBLADET
"Lundberg skriver sällsynt bra. Rastlöst, allvarligt med känslighet för Malmös miljöer, novembers dagrar och vanliga polisers vanmakt inför återfallsbuset: darriga, tandlösa pundare, stinkande alkisar som inte minns att de slagit ihjäl nån, misshandlade kvinnor som inte vågar anmäla livskamraten... Jag blir i alla fall nyfiken på nästa bok."
PIA BERGSTRÖM, AFTONBLADET
"Äntligen! en författare som bryter mot deckarbalken"
MARIE PETERSON, EXPRESSEN
"Samhällsanalysen är skoningslös. Strindbergs "Det är synd om människorna" förvandlas här till "Vi äter varandra"... Berättelsen suger efterhand tag i mig, drar in mig i den gråkalla ödslighet som heter Malmö... Det är gott så. Jag ser fram emot del två i serien."
TORBJÖRN FORSLID, SYDSVENSKA DAGBLADET
"När poeten Kristian Lundberg ... klär ut sig till kriminalförfattare visar det sig att han inte liknar någon annan. Lundbergs debut i genren, Eldätaren som kommer ut i dag, är suveränt nonchalant mot genrens regler och traditioner och spränger bokstavligen den hårt reglerade kriminalromanens gränser... Det är mycket illusionslöst; här finns inte ens antyda till hjälte, ingen spänning, ingen intrig att följa. Lundbergs roman liknar mer en mosaik än en berättelse. Den är som en litterär polisrapport. Och ett reportage från välståndssamhällets mest nedslitna bakgårdar... Poliserna i Lundbergs roman är lika fångade i denna misär som narkomanerna, de gömda flyktingarna, alla dessa för evigt utslagna. Skillnaden är att polisen kan ta sig ur detta liv, de andra går under i det... Som reportage, dokument är Lundbergs roman en av de mest inträngande och uppskakande den samtida romanlitteraturen kan uppvisa. Som litterärt verk ... är romanen en av de mer originella, mest personligt egensinniga på länge."
CURT BLADH, SUNDSVALLS TIDNING
"Texten ställer krav på läsaren... Men det är så skickligt sammanvävt, så rikt språk att jag har mycket svårt att lägga boken ifrån mig... Lundberg sticker ut i dagens svenska kriminallitteratur och det är bra. Det är skönt att läsa någon som bryter litet ny mark i genren."
ANDERS WENNBERG, GEFLE DAGBLAD
"Det finns med andra ord många goda skäl att läsa Eldätaren, och då har jag ändå inte nämnt det viktigaste: dess språk... Hans roman är full av smärtsamt vackra formuleringar som har en lång efterklang, som oroar och tvingar till omläsning. Hur många deckare tål egentligen omedelbar omläsning? ... En riktigt bra bok... en sådan som handlar om livet, det vi dör av."
INGRID ELAM, HELSINGBORGS DAGBLAD
Kritiker och tidigare kulturchef på Dagens Nyheter
"... utan intrig ... programmatiska AA-texter ... hos Kristian Lundberg känns själva berättelsen som ett stenblock han hela tiden går runt och med för klena verktyg försöker attackera."
Läs också om GRINDVÄKTAREN!
|
