Om boken
Det svenska folkhemsbygget har under senare år varit föremål för granskning vilket resulterat i ett antal kritiska studier av vår nutidshistoria. Debatten har inte minst handlat om sociala frågor och om vårt samhälles behandling av så kallade svaga grupper. I skötsamhetens utmarker knyter an till den breda diskussionen om välfärdsstaten och medborgarskapets villkor genom att fokusera på frågor om makt, normsystem och hotbilder kring problematiska befolkningsgrupper. Författarna driver tesen att medborgarskapet i välfärdsstaten är en kvalificering snarare än en given rättighet, en kvalificering som handlar om följsamhet visavi samhällets norm- och ordningssystem.
Utifrån ett historiskt-komparativt forskningsperspektiv granskas hur Sverige har betraktat och hanterat avvikande medborgare, som individer och som delar av ett klientel. Analytiskt pendlar framställningen mellan en övergripande samhällsnivå och mer praktiknära sammanhang. Författarnas frågor riktas dels mot det vetande som utformats kring sociala problem och klientel, dels mot de handfasta procedurer varigenom ”fakta” om avvikande medborgare på en och samma gång presenteras och konstrueras.
|
