Om boken
I samband med ett socialt reformprojekt i Roms slumkvarter 1907 vann Maria Montessori ryktbarhet som förskolepedagogikens förnyare. En internationell Montessorirörelse uppstod som spred hennes budskap världen över. På turné i USA 1913 hyllades hon som Europas i särklass intressantaste kvinna.
En viktig faktor bakom Montessoripedagogikens stora framgångar var den medicinska förankringen. Genom sin professionella status som kliniskt skolad läkare och antropolog kunde Montessori framträda med vetenskapliga anspråk och tillföra förskolepedagogiken nya impulser. Didaktiska metoder och material som tidigare endast tillämpats inom handikappvården överfördes till förskolekontexten.
Att Montessori också lät sig inspireras av teoretiska och ideologiska perspektiv som präglade det sena 1800-talets biologiska vetenskaper uppmärksammas i denna väldokumenterade studie. Idéhistorikern Christine Quarfood lyfter fram normalitetsproblematiken som ledmotivet i Montessoris pedagogiska tänkande och visar hur denna tematik kan spåras tillbaka till sekelslutets psykiatriska och kriminalantropologiska debatt. Hon ger därvid en helt ny bild av Montessori som människa och pedagog.
|
