Ulf Karl Olov Nilsson
BLOCK

Pressröster

"... en showman vars släktskap med Tage Danielssons och Povel Ramels "crazy"-skola tycks lika starkt som det med 50-60-talets mindre folkliga, poetiska anarkister. Block är en bok som aldrig blir tråkig; det räcker för att berättiga dess existens. Frågan är snarare varför vi inte alla leker mer: kastar b-orden över ända och dansar bugg med bokstävlarna."

"Block slungar oss in i en omtumlande, absurd textvärld, uppbyggd av små prosadikter. … en bok som utmanar invanda föreställning om vad dikt är. Det är jag tacksam för."

"Bokstäverna i Block är precis som bokstäverna här; svarta tecken mot en vit bakgrund, men samtidigt är de opålitliga och kan när som helst flyta samma, resa sig från pappret eller rentav attackera, och i förlängningen drabba, läsaren. Det gör att UKON bortom humorn kan sätta fingret på någon elementärt och viktigt i vårt språk och vi i Sverige ska vara glada över att ha en poet som Ulf Karl Olov Nilsson."

"Den höga grad av vällust Block erbjuder gör faktiskt boken beroendeframkallande. . . Block" fungerar som en ypperlig läromästare i konsten att se de otaliga möjligheter som står till buds i det redan existerande språket. . . Block fungerar också som inkörsport för dem som tvivlar på språkmaterialismen, på användandet av språket som material, som utgångspunkt för insikter i (också) det egna jaget och dess omgivning. Det är kanske trots allt inte så mycket självuttrycket som en undersökning av villkoren för detta självuttryck som är den bästa nyckeln till just detta jag, till världen. Block visar hur detta går till, med en stor humor som får den traditionella litterära ordleken att te sig något dammig och begränsad."

". . . ett laborerande med den omedvetna lögnen som språkligt fenomen förmedlar i Block en språkmedvetenhet driven som hos få andra svenska poeter. Till honom och hans projekt kan man ropa ett entydigt, rent och befriat: tack!"

"I varje generation dyker det upp en författare som alla plötsligt börjar förhålla sig till. Kritikerna dras till hans eller hennes böcker, vill gärna recensera dem och börjar fila på essäer för att bidra med just sin tolkning av konstnärskapet. … På 80-talet hette den författaren Stig Larsson. I dagens poesi är det Lars Mikael Raattamaa eller Ulf Karl Olov Nilsson. …

I dag kommer Ulf Karl Olov Nilssons nya bok 'Block'. Boken består av monologer, dialoger, korta episoder, katalogdikter. Här finns inga sidnumreringar utan texterna svävar i en tyngdlös rymd. … Varje dikt är träffsäkert och nästan komiskt konsekvent genomförd. Gemensamt för dem är att de är helt logiska inom sina egna ramar… Trots att här finns få nutidsbilder är detta en samtidsdikt. Ulf Karl Olov Nilsson visar hur vår föreställning om ett gemensamt språk blir allt mer orimlig, ja, direkt falsk. Hos honom består språket av olika separata system. Han ger en bild av ett samhälle som brutits ned i celler, var och en med sina egna koder, ord, uttryck och idiom. Upplevelsen förstärks av att han närapå fräter bort människorna. Vi vet inte vilka de är. Kvar är bara deras röster.

Det träffar en i hjärtat. Ulf Karl Olov Nilssons hemlighet är att han både är en experimentell och existentiell poet … Detta är en poet som vet att poesin inte bara kan återberätta erfarenheter - den kan också driva fram erfarenheter. [Boken] tillhör de konstupplevelser som får en att tänka 'Aha, är det så det är!?'. Sedan går man vidare och tycker sig alltid ha vetat det. Man är förändrad."

"En anledning att tycka mycket om Block är att den, liksom Nilssons tidigare böcker, är fylld av energier, rörelser, flöden. Påhittigheter, cut-uptekniker och textympningar. Nilsson agerar som en stilistisk och textuell bricoleur; en ordens otillförlitliga ficktjuv med fingrarna skickligt fibblande i andras texter. Som poet gör han sig inte, för att citera Jonas (J) Magnussons efterord i Block, till någon orfisk eller självexpressiv diktare, utan snarare till en ordbehandlare, en sökmotor. Det är ett slags rock´n´roll av klippa och klistra. Ett livligt lånande av föreställningar och begrepp. Här är det skoj och här tycker man om att vara."

Läsprov

Först växer jag väldigt fort, när jag föds är jag 51 centimeter, sedan blir jag raskt 52, 53, 54, 55 och 56 centimeter. 1 år efter min födsel är jag 63, när jag är 2 har jag ökat till 79, vid 3 är jag 90 och när jag är 3 år och 244 dagar spränger jag enmetersgränsen. Mellan 4 och 5 växer jag 7 centimeter, de följande åren 6, 6, 5, 4, 6, 5, 3 och 4. Vid 13 år är jag 159 centimeter, året efter har jag ökat radikalt och är plötsligt 167. Nästa år ökar jag ännu mer och blir 179. Nästa år växer jag 3 centimeter, året därpå 2 centimeter, sedan 2 ytterligare. Sedan avtar mitt växande påtagligt och jag blir endast någon halvcentimeter längre. Mellan 25 och 35 står jag enligt mina mätningar helt stilla. Mellan 35 och 38 ökar jag överraskande med sammanlagt 8 millimeter. Mitt trettionionde år krymper jag 3 millimeter. Mitt fyrtionde krymper jag 2 millimeter. De därpå följande åren krymper jag 2, 2, 1 respektive 1 millimeter. 45 år gammal går jag in i en ny fas och krymper (sannolikt beroende på en svår och utdragen sjukdom) hela 6 millimeter, året därpå har jag krympt ytterligare något och mäter 183 centimeter i strumplästen. Mellan 47 och 55 år börjar jag växa igen, i genomsnitt en halv millimeter per år. 55 år gammal tar jag ett stort kliv upp mot himlen och växer 14 centimeter, mitt femtiosjätte år på jorden innebär en nästan lika stor ökning och 57 år gammal mäter jag hela 219 centimeter. Året därpå förlorar jag nästan 30 centimeter i höjd och nästa år 25. De fem följande åren krymper jag 15, 12, 12, 18 respektive 22 centimeter. När jag 65 år gammal går i pension mäter jag endast 85 centimeter. Två år senare har jag blivit ytterligare 34 centimeter kortare och tangerar den längd jag hade när jag föddes. De nästföljande åren halveras min längd och vid 70 fyllda är jag bara 25 centimeter. Vid 72 har jag krympt ytterligare 24 centimeter och under en regnig sommar utgör min totala längd endast en halv centimeter innan jag äntligen kommer igång igen och femfaldigt dubblerar min längd på tre år. Jag mäter alltså vid 76 års ålder 2,5 centimeter och växer under den följande femårsperioden 2, 3, 1, 4 respektive 2 millimeter. Nästa år blir dock radikalt annorlunda och jag kommer att växa drastiska 3000%, vilket vill säga 1 meter och 11 centimeter. Året efteråt mer än trefaldigas min längd och vid 84 år mäter jag 3 meter och 91 centimeter. Nästa år försvinner jag helt men året därpå växer jag 34 meter. Det därpå följande året krymper jag 45 meter och under en skräckinjagande sportlovsvecka mäter jag ohyggliga minus 11 meter. Sedan växer jag ifatt alltihop och jag slutar mina dagar, 88 år gammal, på min ideala längd, 24 centimeter, det vill säga sträckan mellan min mors bröstvårtor.