Om boken

Den som studerar den moderna konstens historia blir snart varse ett visst mönster som återkommer i alla olika sammanhang. Ett mönster som betingar urvalet och som formar sig till en viss typ av berättelse. Den moderna konstens historia framställs som en variation av olika ismer vilka successivt avlöser varandra i det sammanhängande pärlband som utgör modernismens historia. Men varför är detta underliggande mönster så likartat i alla olika sammanhang? Kan man skilja mellan modernismen som praktik och som berättelse? Och i så fall: när, var och hur blev berättelsen om modernismen liktydig med berättelsen om den moderna konsten?

Modernismen som institution försöker ge ett svar på dessa mycket stora frågor genom att studera ramarna för den moderna konstens etablering och historieskrivning. Med ett dubbelt perspektiv, som både betraktar konst och betraktandet av konst, vidgar studien förståelsen av vad som gör den moderna konsten modern och under vilka betingelser den moderna konstens historia skrivits.